Elisabet Apelmo 28 februari- 22 mars
”Av mina systrar återstod bara
några små kroppsdelar.”
”Hon klarade sig bara ett dygn.
Jag hade inget att värma henne med.”
(Hermele, 2023)
Jag visar en serie blyertsteckningar av händer som
håller dödade barn i Gaza eller som tar hand om dö-
ende och avlidna äldre i Småland. Ibland tillsammans
med händer som tröstar och stöttar. Verket utgör ett
försök att närma sig det ofattbara; det ofattbara dö-
dandet, antalet och det ofattbara mycket nära.
Serien börjar med en vakhelg i Småland i maj 2006.
Det är mamma, de vuxna barnen och personalen
som ordnar och ger omsorg till min pappa och faster.
Min pappa hann fylla 90 och faster blev 88 år. En av
dessa teckningar skildrar två små barnbarns händer.
De blev den associativa länken till det pågående
kriget i Gaza, där allt är omvänt. Där det inte är barn
och barnbarn som tar farväl av sina gamla, utan små
barn som det tas farväl av.
Filosofen Judith Butler beskriver hur krig inramas för
att legitimera dödandet. Ramen skapar en bestämd
tolkning inom vilken vissa liv (den egna gruppens eller
folkets) ses som sörjbara och värdefulla medan andra
liv (de angripnas) ses som osörjbara och kan avslutas.
Butler menar dock att alla människor delar en exis-
tentiell osäkerhet. Livet kan skadas eller gå om intet
av sjukdom, olyckor eller försummelse. Erkännandet
av denna delade osäkerhet uppmanar till ömsesidig
omsorg; själva levandet förpliktigar till omsorg om
alla människor, så att deras grundläggande behov och
rättigheter tillfredsställs och att de kan blomstra. Den
nyfödda är ”beroende av något vi skulle kunna kalla ett
socialt nätverk av händer” skriver Butler, ett nätverk
som sträcker sig över nationsgränser och kontinenter.
När bilder och berättelser flyttas kan nya inramning-
ar uppstå. I utställningen sammanförs bilder från
Småland och Gaza, teckningar där åldringar och
barn saknas och är saknade. De inledande citaten
från författaren Bernt Hermeles intervjubok Nakba
kan tas för samtida utsagor från nyhetsinslag eller
sociala medier, men det är en palestinsk man och en
palestinsk kvinna som minns den stora katastrofen
år 1948, för snart 70 år sedan, då det palestinska
samhället förstördes och Israel fördrev över 700 000
palestinier från sina hem. Två små bröder letar efter
sina systrar och en ung mor försöker förgäves att
skydda sitt nyfödda barn.
Teckningarna med händerna som håller barn från
Gaza är gjorda efter nyhetsfoton och titlarna är häm-
tade från bildtexterna. I de fall då hela barnet syns på
fotot, är händerna tecknade så att barnet ryms på pap-
persarket. I september 2025 uppger internationella
Rädda barnen att minst 20 000 barns liv har avslutats
i Gaza. På Galleri PS visas 40 teckningar av händer
som håller dödade barn. De utgör 2 promille av de
barn som har dödats. De resterande 19 960 barnen
representeras i utställningen av högarna med tomma
papper, ett ark för varje dödat barn. Eldupphör till-
kännagavs den 10 oktober 2025. UNICEF uppger att
i genomsnitt ett barn per dag dödats sedan dess.
